Tampa

Onsdagen den 31:e oktober
Idag har vi på förmiddagen haft en "släktdag"då vi redde ut släktskap och berättade för Jim och Sally om de gamla och andra som de träffade när de var i Sverige. Jim tog fram foton som han tog då och Torgny skrev ner namnen på personerna på fotografierna.
Lunchen var kex, ost , frukter och grönsaker och till det ett glas vitt. Jag satte mig ute i solen och njöt. Vårt värdpar tycker det är lite kyligt men för oss är det som en skön sommardag.
På eftermiddagen åkte vi till en "mall"i närheten. Massor av trevliga affärer och många hade sale så jag gjorde en hel del fynd. Eftersom det är Hallowen idag fick vi hjälpa Jim att skära ut ögon, näsa och mun på en pumpa som sedan sattes på trappan med ett ljus i. De hade måttligt med dekorationer medan en hel del på gatan hade gravstenar, skelett, spindelväv, häxor , spöken mm i trädgården.
Framåt sjutiden började barn komma och knacka på utklädda till häxor, olika monster eller till prinsessor. De frågade :"Trick or Treat". Vi fick den äran att dela ut godis till barnen. Till middag fick vi lax som Jim lagat till på grillen. Jättegott!

Tampa

Tisdagen den 30:e oktober
Idag gick färden till Orlando som ligger ca tio mil österut mitt i Florida. Det är känt för Disneyworld, Epcot, vattenparker och Seaworld. Vi besökte Seaworld där vi vandrade runt och såg på krokodiler, hajar, sjölejon, flamingon, svärdfiskar och en massa andra olika exotiska fiskar. Vi gick genom stora glastunnlar där vi såg fiskar och hajar som simmade runt omkring oss. På ett ställe hade vi fiskar både över och under oss.
Den första show vi såg var delfiner som hoppade, dansade och sjöng. Fåglar i olika färger flög över våra huvuden och akrobater uppträdde. Sen gick vi till Nautilus Theater där trapetskonstnärer och dansare medverkade. Pets Ahoy var nästa  föreställning och där  uppträdde hundar, katter, råttor, en gris och en skunk. De var duktiga och publiken jublade.
Vi åt lunch och vandrade runt och tittade på alla exotiska blommor och plantor. Till sist gick vi till One Ocean, en show där "Shamu", whale killers hade uppvisning. Dessa stora djur gjorde otroliga konster. En fantastisk show!
Vi åkte tillbaka till Tampa där vi åt gott kött och bakad potatis. Jim berättade för kyparen att vi kom från Sverige och då sa han att han skulle studera i Uppsala nästa termin. Vi lärde honom "tack"och"varsågod".
Det har varit en skön solig dag men Jim och Sally tycker det är kallt och är fryser.

Tampa

Måndagen den 29:e oktober
Vi sov länge och efter frukost åkte vi på sightseeing i Tampa. Vi besökte Sallys f.d. arbetsplats på ett privatuniversitet som eg. är ett hotell byggt i morisk stil från 1890. Sen åkte vi till flygbasen som Jim tjänstgjort på och tittade på ett flygplan som Jim hade flugit under Vietnamkriget.
Vi fortsatte på en lång bro vid Tampa Bay som ledde till St. Petersburg, en mysig stad där vi åt lunch.  Chihuly heter en berömd glaskonstnär vars utställning vi tittade på. Mycket vackra konstverk i starka färger. Han har bl.a.täckt taket i Bellagio hotel i Las Vegas med glasblommor i olika färger.
Nästa besök var på en Salvador Daliutställning i en vacker miljö alldeles vid havet.
När vi åkte hem hamnade vi i trafikrusning med det ordnade sig ganska snabbt. Vi drack en mangomargarita till middagen som bestod av gott kött som Jim rökt och grillat och mangosallad och bönsallad. Till efterrätt äppelpaj och glass. Tänk att dricka en drink istället för vin eller öl till maten!
Men det smakade jättebra .

Tampa, Florida

Söndagen den 28:e oktober
Vi stannade till halv tolv i vårt jättestora hotellrum och under den tiden skypade vi med Sofia och Lovisa och grattade dem på födelsedagen. David hade vi kontakt med per telefon.
Efter utcheckningen körde vi till Sky Harbor och car rental och lämnade bilen. Sen fick vi åka buss till terminal fyra och vid incheckningen var det problem som vanligt och vi fick betala femtio dollar extra för bagaget.
Flygresan tog nästan fyra timmar men vi fördrev tiden med att äta och dricka lite vin. Jim och Sally mötte oss på Tampa flygplats och resan hem till dem tog 45min. De bor i ett villaområde inhägnat med grindar. Huset är stort och fint med fyra sovrum och två vardagsrum och en inbyggd uteplats med ett utekök.
Vi satt och pratade till sent på natten.

Phoenix

Lördagen den 27:e oktober
Idag åt vi en tidig frukost för nu väntade det stora äventyret. En flygtur över Grand Canyon! Vi checkade ut från hotellet och åkte till flygplatsen som ligger fem minuter från hotellet. Där fick vi väga oss innan vi kunde gå ombord på en Cessna där det fanns plats för nio passagerare.
I knappt en timme njöt vi av den mest storslagna natur man kan tänka sig. Vi följde delvis Coloradofloden och åkte över South Rim och North Rim. Det var en upplevelse som är svår att beskriva men säkert är att den glömmer vi aldrig.
Målet för dagen var Phoenix eftersom vi flyger därifrån imorgon. Spikraka vägar och öde landskap med höga berg i bakgrunden. Vi ser kor men inga hus. Var bor folk? Kaibak National Forest heter området vi åker genom. I en känd gammal vilda västernstad som heter Williams gör vi ett uppehåll. När vi går där känns det som vi är med i en västernfilm. Route 66 går genom stan.
Vi går in på Visitors center för att få lite tips om sevärdheter längs vägen till Phoenix. Så nu svänger vi av Highway och kör in på en Scenic Route för att komma till Sedona, en plats som utsetts till den vackraste i Nordamerika. Hårnålskurvor och stup. Vi åker längs med höga, röda klippor och det är fullt med folk som är ute och promenerar i det vackra vädret. Vi stannar i Oaks Creek och tittar på bäcken som rinner i olika avsatser och det forsar och brusar mellan de röda klipporna.
Sedona som vi kommer till lite senare lever upp till förväntningarna. Bergformationer i röda nyanser omgärdar stan men det är grönt också . Vi tankade där och stod i solen en stund och kollade på alla fantasieggande formationer. Många såg verkligen manliga ut.???
Nästa stopp gjorde vi vid Montezuma Castle. På 1100-talet byggde Sinaguabönder bostäder i bergen bl.a det här som är en femvåningsbostad med tjugo rum. Den är byggt ifrån grottor och ut mot berget. Det ser ut som man huggt ut det i berget. För att ta sig dit måste man klättra på höga stegar. Liksom i alla andra nationalparker vi besökt var det fint utformat och informativt med många skyltar.
När vi närmade oss Phoenix tätnade trafiken och utan GPS hade vi nog fått irra omkring länge. Jag hade aldrig klarat att köra i detta omänskliga kaos men tack och lov var Torgny lugn och allt gick bra.

Grand Canyun

Fredagen den 26:e oktober
Idag har vi beundrat Grand Canyon och förstår varför den kallas Grand. Den är 42 mil lång och vi har bara sett en bråkdel. Men det är nog för att bli fascinerad. Vi ställde bilen på Visitor Centers entré och tog en shuttle därifrån in i själva byn med hotell, stugor, affärer mm. Där bytte vi buss till den som går till Hermits Rest Route. Denna rutten är elva km och stannar på nio olika utsiktspunkter. All biltrafik är förbjuden här. Vi stannade på Hopi Point och på The Abyss. Det är fantastiskt vackert och utsikten är minst sagt svindlande. Stupen är avgrundsdjupa och formationerna är otroliga
Vid Pima Point hoppade vi av och följde Rim Trail till slutpunkten Hermits Rest. Det var en skön promenad med vidunderlig utsikt. Jag måste berömma National Parks, allt är lättillgängligt och välskött.
Vi tog bussen tillbaka till Powell Point där det är uppbyggt som ett monument längst ut på klipphyllan. Eftersom det var soligt och klart kunde vi se till North Rim och vi kunde se ett berg som ligger tio mil bort. Från Powell Point gick vi på Rim Trail tillbaka till byn. Stigen går längs med stupen så jag gick så långt in jag nånsin kunde. Men Torgny undrade varför de inte hade lagt stigen närmare stupen. Hela tiden fick jag tjata på honom att inte gå för nära kanterna.
Rätt som det var såg vi en älg som stod och betade och den reagerade knappt när vi gick förbi.
Tillbaka i byn tog vi en ny buss och stannade sen på Market Plaza för att fika.
Det har återigen varit en dag med otroliga naturupplevelser.

Grand Canyon Tusayan

Torsdagen den 25:e oktober
Vid niotiden lämnade vi hotellet och åkte genom Zions slingrande vägar för sista gången. Aldrig ska jag glömma dessa fantastiska berg i skiftande färger.
Landskapet blev platt och de vackra bergen försvann. Träd och buskar lyser röda och gula. Vi ser på rosa-orangefärgade sanddyner som kallas Coral Sand Dunes. Nu blir det ökenliknande igen och det är sanddyner överallt. I staden Kanab går vi in till turistinfon för att få en karta. Vägarna är spikraka och leder rakt ut i öknen och vinster hägringar överallt. Inte ett hus så långt ögat når. Tack och lov har vi bunkrat upp med vatten, frukt och godis. Nu har vi lämnat Utah och åkt in i Arizona och vi åker genom Kaibak National Forest.
Paiute reservatet finns på ena sidan och Navajo indianreservat på andra sidan av vägen. Vi stannade på en scenic view och fotograferade och där såldes indianhantverk. Efter några mil gjorde vi ett stopp vid en utsikt över Vermiljon Cliffs National Monument på 7000 feet höjd. Där kunde vi se ett vidsträckt öppet landskap med stora platta berg i röda nyanser. Vi åker i ca tre mil längs med berget. En underbar upplevelse!
Vi rundar berget och fortsätter i flera mil till längs med berget. Det är som en dröm. Tänk att vi får uppleva det här!
Det är ingen trafik att tala om ,vi bara glider fram. Glen Canyon passerar vi och sen stannar vi i Marble Canyon och fikar. Vi sitter ute och solen steker. På Navajo Bridge åker vi över Coloradofloden. Där stannar vi för det finns en gångbro vid sidan av den andra så man kan promenera över floden. Här säljs också hantverk av indianer.
Plötsligt ändrades landskapet och små, släta, toppiga ,helt svarta berg dök upp i tusental. Vi åkte över Little Colorado river som var helt uttorkad. I Cameron tog vi väg 64 mot Grand Canyon och och stannade vid Little Canyon River en utsiktsplatser som drivs av Navajoindianer. Branta stup.
Så kör vi in i Grand Canyon National Park. Vägen vi kör heter Desert Drive och går längs med Canyon. Vi stannar vid Navajo Point, Lipon Point och Moran Point. Alla med svindlande utsikter över olikfärgade berg och formationer. Storslaget!
Men den mest allra vackraste är Grand View Point. Går inte att beskriva utan måste ses. Vi fortsatte till Visitor Center för att hämta lite information och där såg vi en film om tillblivelsen av Grand Canyon. Det var intressant. Där utanför finns Mather Point med makalös utsikt över Canyon. Vi tog många foton.
Tio kilometer därifrån bor vi i en plats som heter Tusayan på ett Best Westernhotell och där har vi nu ätit en god middag och druckit  lite vin. Nu laddar vi inför Grand Canyon upplevelser i morgon.

Zion National Park

Onsdagen den 24:e oktober
Tusen pussar till lilla Julia på din halvårsdag!
Denna soliga men lite kyliga dag inleddes med en superb frukost. Här fanns det mesta bl.a färska jordgubbar och äntligen havregrynsgröt.
Ifrån Springdale går det en shuttel till Zion så den tog vi tidigt på morgonen. I visitor center finns det nya bussar som går genom parken och man kan hoppa av var man vill och stiga på när man vill. Bussarna går ofta så vi behövde inte vänta mer än några minuter. Här vid centret står ett högt rött berg som kallas the Watchman.
När vi åkte såg vi bl.a West Temple som är den högsta toppen där det ligger lager på lager av klippblock och den är 3800feet hög. Ett berg som är alldeles platt upptill kallas the Great White Throne. Ett annat kallas the Altar of Sacrifice. Vi åkte hela tiden längs med Virgin River som under ca. tre miljoner år har skapat detta vidunderliga landskap. Guiden berättade att detta område är den största sanddyneöknen i världen och att järn och rost orsakar den röda färgen.
Emerald Pools Trail blev nästa stopp och där vandrade vi längs den väl iordningställda stigen och fick se den smaragdgröna dammen och tre vattenfall. Vackert!
Vi fortsatte med bussen och såg tre höga toppar som kallas de tre patriarkerna, Abraham,Isak och Jakob. Vidare sa guiden att det bodde folk här för 8000år sen och de var nomader. Sen kom mormoner och upptäcktsresande och ursprungsbefolkningen kunde inte bo kvar längre. Här finns en hel del djur t.ex. hjortar,vargar, lejon, sköldpaddor, falkar och kondorer.
Angeles Landing kallas ett högt, vitt och ganska platt berg. Det var för indianerna ett heligt berg och när de första kristna kom hit gav dom berget detta namn.
Eftersom vi var sugna på att vandra stannade vi vid Weeping Rock Trail. Det kallas så för att det droppar ständigt från detta berget och det gör att här kan många sorters blommor och andra växter trivas. Vilda blommor hänger ner från bergssidorna och bildar en hängande trädgård. Fantastiskt!
Vi avslutade dagen med att gå på Riverside Walk som följer Virginia River i botten av den smalaste delen av Zion Canyon.  Här var vi omringade av de höga, branta bergen. Aldrig har jag upplevt något liknande. Blommor hängde ner på de hårda klipporna.
När vi åkte hem var vi alldeles fyllda av storslagna naturupplevelser.

Springdale

Tisdagen den 23:e oktober

Vi lämnade Las Vegas vid niotiden och dagens mål var Zion National Park. Kasinon kantade vägen även en bit utanför själva LV. Sen blev vägen ödslig och det var rena ökenlandskapet. Vi var kaffesugna men vinsåg ingen bebyggelse på lång tid. Nevadas gräns dök upp och vi åkte in i Arizona och såg en skylt om kaffe. Vi svängde av på en mindre väg och kom in i en stad som heter Mesquite och där släckte vi kaffetörsten. Även där vimlade det av kasinon.

Vi åkte vidare på en platå som heter Great Basin. Vägen går längs med Virgin River som har bildat en canyon. Landskapet som varit torrt och sterilt förändrades nu. Bergen var liksom målade i olika skiftningar av gult, rött och vitt. Storslaget. Otroliga formationer.

Efter ett antal mil lämnade vi Arizona och kom in i Utah. Vi passerade en stad St.George där en vitmålad kyrka med högt torn utgjorde en vacker vy mot det röda bergmassivet. I Hurricane svängde vi av den stora vägen och för första gången körde vi på en tvåfilig väg. Vi såg mobile homes i mängder. Populärt för pensionärer. Grönt och fint.

Vinfortsatte på Zion Highway och kom till Springdale. Häftiga toppar och platåer och bergen blir rödare och rödare. Svindlande höga och slingriga vägar. Jag vågar inte alltid titta och jag bromsar ofta. Tack och lov var det en tunnel vid det värsta passet. Vyerna är gudomliga och bergen är färgstarka. I dalgångarna står träden i höstens alla färger.

Vi stannar vid en utsiktsplats och tittar på ett berg som är rutigt. De horisontella linjerna består av sandsten och de ovanligare vertikala har skapats av temperaturskillnader och väderförhållanden.

Hotellet där vi bokat ligger 12miles från Zion. Vi skulle checka in och jag frågade om Zion och att jag läst att inne i själva Zion National Park får man inte åka bil utan det finns en speciell buss att åka. Då berättade mannen på hotellet att denna buss utgick från Springdale. Så han föreslog att vi skulle bo där istället och bokade rum åt oss per telefon. Vilken service!

Så in i bilen för att åka till baka till Springdale. Han tipsade oss om var vi skulle stanna på vägen tillbaka. Canyon trail är en utsiktsplats som man måste gå till efter ett spår. Jag gick knappt hälften eftersom jag hade sandaler på mig och det var svindlande brant. Torgny gick(eller rättare sprang och hoppade fram)hela spåret.

Vi kom till Springdale vid sextiden. Hotellet ligger fantastiskt vackert med berg på båda sidor. Vi har tagit en promenad i solnedgången och tittat på hur bergens färgnyanser har förändrats. Vi åt lax och potatismos . Gott!

Aldrig har vi sett ett så annorlunda och storslaget landskap. Tack David för att du tipsade oss.

Las Vegas

Måndagen den 22:e oktober
Idag har vi bara tagit det lugnt. Vi sov länge och sen slappade vi vid poolen. Där finns jacuzzi och stora pooler. På kvällen åt vi gott på en italiensk restaurang och sen tog vi en promenad för att för sista gången se det upplysta och glittrande Las Vegas

Las Vegas

Söndagen den 21:e oktober
Nu var det dags att utforska Las Vegas. Vi gick in till hotel New York och gick runt i mini N Y och såg Times Square och Brooklynbron och den stora berg-och dalbanan. Vi tog en fika och det vimlade av folk. Jag frågade en dam som jobbar där om det var så mycket folk där för att det var söndag. Då sa hon att det var ingenting mot vad det brukar vara under högsäsong. Vi gick till Ceasar' palace , ett hotell med många fina skulpturer och fontäner och sen var vi på Bellagio med en helt fantastisk lobby och med en botanisk trädgård där temat nu var hösten så där fanns chrysantemum i höstens alla färger och olika pumpor. En pumpa var gjord av fyra tusen nejlikor. Framför hotellet finns en konstgjord sjö och var femtonde minut kan man se ett vattenspel.
Sen gick vi till Mirage där det finns en liten djungel och tigrar och ett jätteakvarium. Ifrån Mirage åkte vi shuttel till hotel Treasure Island där vi skulle hämta våra biljetter till kvällens show. Där finns sjörövare och flera gånger om dan kan man se  sjörövarskepp utkämpa ett slag dem emellan.
Venezian heter ett annat jätteflott hotell där lobbyn är storslagen med målningar i taket och pelare och fontäner. Utanför finns konstgjorda kanaler och broar. Om man vill kan man ta en tur med en gondol där. Därefter gick vi till hotel Paris och där har man byggt upp Eiffeltornet, Triumfbågen mm.
Vi har sett så mycket som är svårt att beskriva. Det måste upplevas.
Kasinon har vi undvikit och har istället koncentrerat oss på att på utsidan beskåda alla attraktioner. Vi har gått i åtta timmar idag så fötterna ömmar men det är det värt.
Vi gick tillbaka till Treasure Island och såg Cirque de Soleil's föreställning Myste're. Det var en helt fantastisk show. Viga akrobater, skickliga trapetskonstnärer, dansare och clowner och fin musik.
På vägen hem stannade vitvinssås Tropicana och drack en Margerita.
Imorgon vill jag bara ligga vid poolen.

Las Vegas

Lördagen den 20:e oktober
Frukosten beställde vi till kl.7 och vår värd grymtade lite om att det var tidigt men han fixade det i tid.  Las Vegas var dagens mål. När vi lämnade San Diego regnade det och efter ett tiotal mil åkte vi in i dimman. Tack och lov lättade det och solen bröt igenom och vi kunde betrakta det mycket specielle landskapet. Höga berg, torrt och kargt.
Vägen var bitvis ödslig men rätt som det var tätnade trafiken och vi närmade oss en stad. Vi åkte genom Riverside och Barstow men i San Bernadino stannade vi och tog en fika på Starbucks. Landskapet blev plattare och bitvis såg det helt uttorkat ut. Vi passerade Soda Lake men vi kunde inte se en enda vattendroppe. Området vi åkte i är en del av Mojaveöknen och det var verkligen hett. Solen stekte oss när vi tog en paus på en rastplats.
Efter 55 mil på breda och fina vägar nådde vi vårt mål. Vi bor nu på hotell Tropicana som ligger vid the Strip som är huvudgatan där alla berömda hotell ligger. När vi steg in i hotellet fick jag en chock. Så många människor, vilken hög musik, vilket rassel från spelautomater!
Ikväll har vi varit på Excalibur, Mandalay och Luxor. Det senare är en pyramid och där finns en sfinx och obelisk.mm. Vi tog en drink på Luxor och satt och glodde och häpnade över hur många olika sorters människor det finns. En del var klädda i shorts och badtofflor medan andra hade tagit på sig finkostymen.
Från vårt hotellfönster kan vi bl.a.se Hotel New York där man byggt Frihetsgudinnan, Empire State Building mm. Nu på kvällen strålar neonskyltar i alla färger och det blinkar och glittrar och det är hög musik och gatulivet är häftigt.
Det känns som det är för mycket av allt men det är väl det som är meningen.

San Diego

      Fredagen den 19:e oktober
Samma goda frukost med massor av färska frukter. Efter lite skypande gick vi sakta ner genom stan . Vårt mål var hamnen där hangarfartyget Midway ligger. Vilket enormt fartyg! Sen 2004 har det varit ett museum och det är en stor turistattraktion.
Vi blev guidade runt av veteraner som berättade stolt om sitt fartyg. På mellandäck förvarades och underhölls flygplanen och där fanns det stora hissar som förde upp planen till övre däck.Där finns start- och landningsbanorna. Ett plan var  fyrtiofemte sekund kunde starta därifrån. Allt som allt fanns det plats för sextio plan.
Besättningen kunde vara upp till 5000 personer varav 225 kockar och det gick åt ca 10 ton mat om dagen. Vi gick runt och tittade på  kommandobryggan, kaptenens hytt och amiralens hytt mm.
På övre däck finns nu en samling av de mest kända amerikanska flygplan och helikoptrar som Tomcat, Hornet och  Phantom. Nybyggt för besökarna är ett cafe' som ligger i aktern och där tog vi en lättlunch.
Torgny var väldigt intresserad och tittade på pannor och brännande och kablar hit och dit. Vi ägnade fyra timmar åt Midway.
I hamnen finns också gamla skonare och u-båtar i det maritima museet. Vi fortsatte längs havet och kollade på skulpturer som var placerade längs med promenaden. Det fanns en stor samling skulpturer som föreställer Bob Hope och olika soldater som han underhåller.
Hungern lockade oss till en italiensk restaurang i Gaslamp Quarter. Vi åt god canneloni och tog ett glas rött därtill. Tiramisu till efterrätt. MMMM.

San Diego

Torsdagen den 17:e oktober
Sov dåligt i natt eftersom Torgny körde Haydens  trumpetkonsert och inga "vänner" hjälpte mig. Värden här överraskade oss med en härlig frukost med bl a. varsin jättetallrik med jordgubbar, blåbär, hallon, bananer och tre olika sorters melon.
Mätta och nöjda begav vi oss ner till stan och hittade ganska snart en " trolley" som vi kunde åka runt med. Vi åkte genom stan och såg många skyskrapor men också gamla fina byggnader särskilt i Gaslamp Quarter där man idag har gatljus som ser ut som gamla gaslyktor.
Vårt första stopp gjorde vi på Coronado som är en halvö och för att komma dit åkte vi på  Coronado Bay Bridge en lång och hög bro. Utsikten därifrån var häftig. Vi stannade vid Coronado Beach enligt guiden  är det USA's vackraste strand. Vid stranden ligger Hotel Del Coronado ett gigantiskt vitmålat trähus. Vi gick in i lobbyn och häpnade. På huset finns ett torn och allra längst upp finns en lägenhet med balkong runt om. Vilken utsikt det måste vara där uppe ! Nu vet jag var jag vill tillbringa min 100-årsdag!!!!

Sen for vi vidare till Balboa Park. Där finns det 52museer, teatrar och San Diego Zoo mm. Byggnaderna är i spansk renässansstil och de ser ut som gamla slott med långa pergolor. Vi gick mest runt i den botaniska trädgården och beundrade alla vackra rosor och alla sticksiga kaktussorter som fanns där. Där fanns också dammar med många olika sorters näckrosor.
Little Italy med många restauranger fick ett kort besök eftersom det var så mycket vi ville hinna med. Nästa långa stopp blev i Old Town Historical Park som visar hur San Diego såg ut för länge sen. Där fanns gamla salooner, affärer, fängelser, museum om guldgrävare osv.
Här åt och drack vi gott på en mexikansk restaurang. Tyvärr var det mycket krimskrams- försäljning i Old Town.
San Diego Harbor åkte vi förbi för imorgon ska vi dit för att gå ombord på hangarfartyget Midway. Istället stannade vi i Seaport Village och gick runt och tittade på fina båtar och i små mysiga affärer. Det finns härliga promenadvägar längs med havet och folk var ute och strosade eller joggade här. Idag har det varit lite svalare och mulet så det har varit perfekt för sightseeing-seeing.
Efter en halvtimmes promenad var vi "hemma" igen fyllda med nya intryck och erfarenheter.

San Diego

Onsdagen den 17:e  oktober
Vi var ute tidigt och handlade frukostmat och sen var vi bara tvungna att ge oss ut till den fina stranden. Där satt vi och njöt av den tidiga morgonen och kollade på folk. Några hade tillbringat natten på stranden och tog sig ett morgondopp innan de gick vidare.
Kl. 12lämnade vi hotellet och åkte vidare söderut. Vi åkte utmed havet och såg fantastiska stränder som  Long Beach och Manhattan Beach. Men eftersom det är bebyggelse nästan hela vägen och stop- skyltar i nästan varje vägkorsning insåg vi snart att det skulle ta för lång tid. Så det var bara att ge sig ut på Freeway  med sju filer på varje håll. Fy, vilken trafik ! Jag avskyr sådana vägar men det går snabbt. Tack och lov är Torgny lugnet själv när han kör.
Men rätt som det var glesnade trafiken betydligt och vi gled fram genom ett vackert landskap med höga berg och kullar. Vi undrade varför det var så lite trafik. Men den frågan blev besvarad när vi upptäckte att vi åkte på en betalväg. Det var värt vartenda öre.
Glädjen varade inte särskilt länge för snart  började  trafikkaoset . Eftersom vi började bli hungriga stannade vi till i Carlsbad, ännu en liten pärla som ligger vid havet. Efter maten tog vi en lång promenad på stranden och beundrade alla vackra villor.
Vi hittade ganska lätt till vårt nya boende som är ett bed&breakfast. Allt här går i viktoriansk stil och huset är väldigt sött. Vårt rum är svårt att beskriva. En jättesäng i mörkt trä och framför den en eldstaden i gammal modell. Garderoberna är stora utsirade skåp med spegeldörrar mm. Huset kallas the Historical Manor och det känns verkligen som ett sådant.
Det är soligt och varmt. 91 grader Fahrenheit. Jag vet inte i Celsius men varmt är det. Alla vi pratat med säger att normalt sett brukar det vara kallare och regna vid den här tiden.

Los Angeles och Hollywood

Tisdagen den 16:e oktober Grattis på födelsedagen Linus! Hoppas att du får en fin dag. Så var det dags att upptäcka LA. Vi steg på en hop on hop off -buss strax utanför hotellet. Först åkte vi genom Santa Monica och fick veta att Bay Watch spelats in vid stranden där vi bor och Forrest Gump vid piren i Santa Monica. Vi åkte förbi Georgian hotel byggt i Art Deco-stil där bl.a. Clark Gable och Frank Sinatra bott. Längs med stranden ut mot stan har man anlagt en park med många palmer.Där kan man se många som joggar eller promenerar. Vi passerade Miramar hotel där Greta Garbo och Marilyn Monroe brukade bo. Aerosol Theater byggdes av flygplanstillverkaren Douglas. Det var öppet dygnet runt för de anställda. Shirley Temples hem åkte vi förbi. Överhuvud taget handlade det mesta om celebrities som här bodde Audrey Hepburn, här bodde Steve Mc Queen, här spelades Cleopatra med Elizabeth Taylor in, här är hotellet där Whitney Houston hittades död, här ligger Marilyn Monroe begravd. I Westwood ligger Ucla-campus med 45.000 studenter. Hela centrum är byggt i Medelhavsstil. Där finns också ett område med stora mansions där de mest förmögna bor. Där tillåts inga affärer. Därefter kom vi till Beverly Hills där kändisar bor i flotta områden. Vi kom till Rodeo Drive där de mest exklusiva affärerna finns. Valentino, Armani, farter t.ex. Lacma är ett museum med modern konst och med många skulpturer utanför. Vårt första avhopp gjorde vi på Farmers Market. Tidigare var det en bondemarknad men idag är det ett ställe där du kan köpa allt tänkbart att äta och dricka. Där fanns också en gammal bensinstation som väckte gamla minnen. Andra sidan gatan finns The Grove som är en populär plats för shopping. Vi gick runt och tittade och helt plötsligt blev folk som tokiga. Stor uppståndelse. Fotografer dök upp och vi såg livvakter som hjälpte en flicka att ta sig fram till,den väntande limon. Jag frågade en man vem det var. Åh, såg du inte? Det var ju Fergie. Vem är det?frågade jag. It 's a famous singer. Vi gick vidare och efter en stund började tonårsflickor skrika och en ny kändis dök upp med mycket ståhej. Jag frågade vem det var men jag hade aldrig hört talas om honom heller. Då kändes det vi var för gamla så vi åkte vidare med bussen igen. Vi åkte på Melrose Avenue och förbi Paramount Studios mm. Äntligen var vi framme i Hollywood. Vi tittade på Chinese Theatre, Egyptian Theatre och Kodak Theatre. Sen gick vi på Walk of Fame där vi såg många stjärnors namn bl.a. Greta Garbos. Här vimlade det av konstiga människor. Många var utklädda och här fanns det gott om Botox Babies och silikon tuttar. Vi tröttnade ganska snabbt på cirkusen och tog bussen tillbaka till Santa Monica. Eftersom det har varit jättevarmt idag tog vi en kall öl på rummet och gick sedan ut till stranden. Vi hyrde cyklar och cyklade längs med havet till Venice. Platsen kallas så eftersom någon lät anlägga kanaler där och skaffade gondoler så att det skulle bli ett Amerikas Venedig. Det var härligt att cykla dit och njuta av havsluften och folklivet. Det har varit en dag fylld med upplevelser och med sol.

Santa Monica

Måndagen den 15:e oktober Grattis Alice på din 7-årsdag. Hoppas att du får en fin födelsedag. Vi tog det lugnt på morgonen och åt en stadig brunch. Innan vi lämnade hotellet svalkade vi oss i poolen. Sen bar det iväg mot kusten. Först åkte vi på vindlande vägar på svindlande höjder. Vilket vackert landskap! Genom att svänga av till Highway 1 kom vi till kusten. Vi åkte så nära havet att ibland kändes som om det var möjligt att sträcka ut handen och nudda vattnet. När vi åkte genom Malibu såg vi makalösa strandvillor som låg liksom på pålar ut i vattnet. Vi stannade strax utanför och njöt av det vackra landskapet. Vi fortsatte mot Los Angeles och trafiken tätnade. Klockan var bara halv ett när vi kom fram till vårt hotell. Det ligger alldeles vid havet, det är bara en liten park mellan. Eftersom incheckningen var kl.3 parkerade vi bilen och tog en promenad utmed havet till den stora piren där det finns restauranger och ett nöjesfält. Stranden är otrolig. Den är bred och lång. Vi satte oss på en bänk och åt en picknick lunch. Vi checkade in och vilade en kort stund eftersom stranden lockade. Så det blev en lång promenad istället. Det vimlar av människor av alla sorter och det finns mycket att titta på. Till piren gick vi igen för att se solnedgången. Den var fantastisk! Sen smakade det bra med lite mat. Stranden är underbar och hotellet är bra men här finns många uteliggare och tiggare. En del är nog gamla hippies.

Redbury Park, Thousand Oaks

Söndagen den 14:oktober. Nu äntligen tycks det som vi anpassat oss till tiden för vi sov länge. Vi skypade med David och tog del av husplaner. Frukosten var den absolut bästa hittills med Belgian waffles, olika omeletter, färska jordgubbar och naturligtvis havregrynsgröt. Vi tänkte ta en långpromenad på förmiddagen men den vägen vi hittade tog helt plötsligt slut så vi gick tillbaka till hotellet. Istället gick vi till poolen och simmade och solade. Här finns också en bubbelpool så den provade vi också. Men det var så satans hett ( Torgnys uttryck ) så vi satt mest iskuggan och läste. Här finns en laundry för hotellets gäster så vi hade stortvätt. På eftermiddagen gick vi åt andra hållet och hittade en supermarket där vi handlade och på vägen tillbaka tog vi en fika på Starbucks. Ikväll har vi ätit på en italiensk restaurang och nu förbereder vi oss för att turista i Los Angeles. Det har varit en skön dag med sol och vila.

Redbury park, Marriott hotell

Lördagen den 13:e oktober Efter en god natts sömn kände vi oss redo för att utforska Solvang. De charmiga korsvirkeshusen kantar gatorna och det danska gör sig påmint med t.ex en staty av den lille havfrue och en av Hans Christian Andersen. Vi tog en en kopp kaffe och ett danskt wienerbröd på en uteservering och njöt av den varma solen. Flickorna som serverade var latinamerikanskor klädda i nätta röd vita uniformer. T.o.m. blommorna är i rött och vitt. Därefter åkte vi till Santa Ynez, en liten " vilda västernstad". En bit därifrån besökte vi en vingård som heter Gainey winery för vinprovning. Det var väldigt välskött och trevligt. Vi lämnade dalen för att åka ut till kusten. Det var återigen en serpentinväg med vackra utsiktsplatser bl.a.över en stor sjö som låg mellan bergen. Ute vid kusten åkte vi återigen på Highway 1 och passerade Santa Barbara. Vägen går precis utmed havet och stränderna vi åkte förbi var vidunderliga. Vi körde av Highway 1 och kom till en liten plats med ett tjugotal hus som ligger vid stranden. Det var så fint där så vi gick utmed stranden och plockade snäckor och stannade en lång stund. Nu vet jag var jag vill hyra minst en månad om året. Tänk att ha en villa vid Stilla havet och höra havets vågor dåna in mot stranden! Nu har vi tagit in på Marriott hotell på en plats som heter Thousand Oaks som ligger en bit upp i bergen strax ovanför Santa Monica. Igår hittade Torgny detta hotellet till ett specialpris på nätet så här stannar vi två nätter. Eftermiddagen tillbringade jag vid poolen och nu har vi ätit på en restaurang i närheten. Torgny längtade efter en riktig köttbit och till det drack han nog det dyraste vin han någonsin druckit. Dessutom var det gott enligt Torgny.

Solvang

Fredagen den 12:e oktober Vi sov lite längre och bestämde oss för att titta lite närmare på Morro Bay så vi åkte ner till havet och den berömda Morro Rock, en jätteklippa vid stranden som spanjorerna hade som landmärke för att hitta rätt. De kallade den så för de tyckte den påminde om morernas turbaner. Det fanns en promenadväg där så vi tog en lång tur och såg många surfare som kämpade med vågorna och vi njöt av havsluften. Det var många ute på promenad och det är härligt att möta så många som säger: Good morning med ett leende. Vi fortsatte på Highway 1 och stannade i den lilla semesterstaden Pismo där vi gick in på Welcome center och fick tips om vad vi skulle göra. Stan är berömd för sin långa och breda strand så vi gick nog fem kilometer längs med havet. Vi stannade till vid piren som är den största jag någonsin sett. Allt här är BIG. Sen var det dags för lunch och vi satt ute vid havet och njöt av områdets specialite som kallas clam chowder och av tortillas med kyckling. Det var gott men jag orkade inte äta upp så jag frågade: Can you box it up for me, please. ( jag har hört så många säga så).Därmed var kvällsmaten klar. Torgny ville gärna åka till ett vindistrikt för att provsmaka lite viner och vi blev rekommenderade att åka till Santa Ynezdalen. Så gjorde vi också. Santa Ynez är en mysig stad i Vilda Västernstil. Tyvärr fanns det inga lediga rum där men en hjälpsam man gav oss tips om logi. Vi åkte till Solvang och checkade in på Kronborg Inn. Det var dyrt men vi visste att det är svårt att fixa rum eftersom det är helg så det fick bli väl så. Rummet är väldigt fint och när jag öppnade glasdörren ut såg jag till min stora glädje att vi hade en miniträdgård med hibiskus och kaktusar och EN POOL bara tre meter bort. Det var ljuvligt att simma en stund och sen ligga och vila i solen. Vi har just kommit in efter en promenad i Solvang. Det är en "dansk" stad. Alla husen är korsvirkeshus och en del har halmtak. Här finns Mårtenssons bageri, Jensens smorgasbord och mycket mera. Danska flaggor hänger överallt och gatorna heter t.ex.Atterdag och Köpenhamn drive och det finns bilder på danska kungar och drottningar. Vi bor ju på Kronborg och här på gården finns en väderkvarn. Om jag vore dansk hade jag varit stolt över allt detta. Det är så otroligt gulligt och rent och välordnat.

Morro Bay

Torsdagen den 11:e oktober. Eter en god frukost som innehöll det mesta lämnade vid det mysiga stället med fina hortensior mm och med citronträd som dignade av frukter. Nu var det dags för Highway 1 igen. Från Carmel till Big Sur är det ca 40km. Söder om Carmel beundrade vi exklusiva villor som ligger på branta strandpartier. Annars är en stor del av sträckan obebodd och vägen har huggits ut i Klippan med Stilla havet dånande utanför. Broar över raviner och vattendrag binder samman Highway 1. Den längsta och högsta bron heter Bixby och utsikten är fantastisk. Skrovliga klippor rakt ut i havet. Här finns flera nationalparker och i ravinerna växer stora redwoodträd. Hårnålskurvor leder nerför bergen och vid foten av bergen skummar vågorna in mot land. Det finns många utsiktsplatser och vi stannar ofta för att njuta av den underbara naturen och för att fota. Vi stannar och tar en fika på ett ställe med en magnifik utsikt. Det är en ödslig väg, få hus och inga reklamskyltar. Vi kommer till en plats som heter Gorda och där passar vi på att tanka. Vem vet när vi får nästa chans? Eucalyptusträdens doft gör sig påmind. Sanden på stränderna är nu svart. Det bär uppåt igen och kurvorna är lika många och skarpa som tidigare. Jag börjar få ont i högerfoten för jag bromsar hela tiden fastän det är Torgny som kör. Vid skylten Wildlife viewing stannar vi och får se sjöelefanter i massor som ligger och solar sig på stranden. Vi fortsätter till Hearst Castle( ett känt slott som tidningskungen byggde med antikviteter från Europa. Han köpte ett slott i Europa som han sedan lät riva och frakta till Kalifornien.) Nu bor vi på Sundown Inn i Morro Bay, en liten pärla vid havet. Tidig kvällsmat,sallad med krabba, räkor och tonfisk på ett ställe som ligger på pålar ut i havet. Där såg vi pelikaner och sälar som lekte. Det har varit en dag fylld med naturupplevelser som vi aldrig kommer att glömma.

Carmel by the sea

Onsdagen den 10:e oktober Vi har sovit dåligt inatt eftersom vi blev klarvakna mitt i natten av att någon avlossade ett skott som det verkade alldeles utanför vårt fönster. Torgny kikade ut men såg inte någon. Vi lämnade Santa Cruz vid tiotiden och körde mot Monterey som ligger på en halvö. Vi stannade och gick runt i stan bl.a. till deras Fishermen's wharf där vi hörde sjölejonen lång väg. 17- Mile Drive är en privat väg som går genom ett fantastiskt kustlandskap. Vi betalade en avgift och åkte sen på denna scenic route. Vi passerade otroliga hus som låg naturskönt nära havet och vi såg de mest otroliga golfbanorna som hade en underbar utsikt mot havet. Stränderna är dramatiska med klippor och stenformationer och med vindpinade cypresser. Däremellan ligger kritvita sandstränder. Allt är naturreservat och skyddat mot mänsklig påverkan. Vi såg sjölejon, sälar och pelikaner. Ett ställe kallas Restless sea och där är havet oroligt och vågorna är höga och piskar in mot land. På några ställen såg vi surfare som kämpade mot vågorna. Nu bor vi på Carmel Chrystal Inn, ett småtrevligt motell i Carmel. Här finns en trädgård med många olika vackra blommor och en fontän. Ikväll tog vi en promenad ner till stan ca.1,5 kilometer. Vi mötte bara en person på vägen, alla andra åker bil. Vi gick till en fiskerestaurang som vi blivit rekommenderade. Vi åt hummer och drack gott vin och till efterrätt tog jag min favorit Crème brulee och Torgny tog choklad dekadens. MMMM, det var det bästa vi ätit sedan vi kom till US. Torgny sa till mig att jag inte fick säga mmmmmmmm mer för folk tittade på mig. När vi skulle gå hem märkte vi att det fanns inga trottoarer och inga gatljus och det var beckmörkt ute. Jag önskar att jag hade haft reflexer med mig. Men nu är vi i trygghet på rummet och ser fram mot nya äventyr i morgon.

Highway 1

Tisdagen den 9:e oktober Efter frukosten skyndade vi ut på Lombard street med riktning mot Fishermen's wharf. Det var full aktivitet även om det var tidigt. Det fanns utställningar med gamla ångfartyg och hjulångare vilket Torgny fann intressant. Kaffe dricker vi numera i en mugg medan vi går. Vi har tagit seden dit vi kommit.Hoppas att det aldrig blir poppis i Sverige. Cable cars som går uppför de brantaste backarna är en stor turistattraktion här och vi gick till platsen där de startar. Men när vi såg en lång ringlande kö med japaner som stod och väntade så struntade vi i det. Efter en två och en halv timmes promenad var vi tillbaka på hotellet och checkade ut. När vi skulle hämta bilen trodde jag att jag skulle få panik. Bilen stod nämligen inklämd mellan flera bilar. Men det visade sig att det fanns en vakt och han löste problemet. Vi körde ut i den hemska trafiken. Jag menar Torgny körde och jag bad om Guds hjälp. Färden gick genom centrum och otaliga förstäder men rätt som det var var vi på Highway 1. Storslagen utsikt över Stilla havet mil efter mil. Vågorna är höga och vi ser många surfare. Half Moon Bay heter platsen där vi stannade . Där finns en national park vid havet. Vi gick längs med havet och njöt av naturen. Där hade jag gärna velat stanna. Längs med vägen finns utsiktsplatser så man kan stanna och ta kort. Vi fortsatte Att åka lite till och förundrades över alla pumpor som är samlade vid vägkanten för försäljning. Det ser ut som orange åkrar. Nu bor vi på ett motell i Santa Cruz som också ligger vid havet.

San Fransisco

Måndagen den 8:e oktober Vi vaknade tidigt men utvilade. Nu är tidsskillnaden nio timmar så vi är fortfarande lite kvällströtta. Frukosten här på hotellet är helt OK. Det fanns havregrynsgröt till min stora glädje. Personalen är väldigt serviceminded och hade biljetter att sälja till Hop on Hop off-bussarna och bussen stannade bara två kvarter härifrån. Vi åkte genom centrum och Chinatown och Little Italy (där var alla lyktstolpar målade med italienska flaggan). Det första stoppet gjorde vi på Pier 39, en pir där stora fartyg och fiskebåtar lägger till och där det finns massor av affärer och fiskerestauranger. Vi strosade runt och tittade på sjölejon som låg och "skällde"och turister som fotade dem. Jag vet egentligen inte vilka det var roligast att iaktta. Ifrån pier 39 tog vi en båttur. Det var fantastiskt att se San Fransisco från vattnet och få guidning. Vi åkte naturligtvis till Golden Gate bron och även under den. Sen for vi väldigt nära Alcatraz där bl.a. Al Capone suttit fängslad. Det såg väldigt förfallet ut och idag finns där ett museum. Vi passerade också Angel Island ( den ön dit invandrare skickades först). Solen sken och vi njöt av båtturen. Vi hoppade på bussen igen och åkte genom Union Square och Civic Center och vi såg det pampiga Operahuset. Vi steg av på Alamo Square och gick därifrån till Alamo Square Park som ligger högt och har därmed en fin utsikt över stan. Där finns också Painted Ladies. Det är fem hus som ligger vägg i vägg och är målade i olika färger. Husen är från sekelskiftet och med otrolig snickarglädje. Vi åkte vidare med bussen till hippiekvarteren vilka hade sin höjdpunkt undret 70-talet. Flower power, love, peace and understanding. Sen passerade vi Golden Gate parken vilken är världens största stadspark. Vi satt längst upp i bussen och tyckte det var skönt i solen men när vi åkte över Golden Gate bron blåste det kallt så då var det gott att ha en luva att dra upp på huvudet. Utsikten var magnifik. På norra sidan av bron hoppade vi av och tog många foton från en utsiktspunkt där. Eftersom det var så soligt och varmt promenerade vi tillbaka över bron. Torgny beundrade konstruktionen och tittade noga på kablar och wirar medan jag beundrade utsikten. På bussen igen och vidare sightseeing. Vi hoppade av på Lombard street, en av de mest kända gatorna här. San Fransisco är uppbyggt kring 43 kullar och därav alla branta gator. Lombard street är den brantaste och den gick vi uppför. Puh ! Men vi belönades med en fin utsikt och så såg vi Crooked Lombard Street. Eftersom gatan är så brant nedåt åt andra hållet har man byggt gatan i tvära svängar (nästan 180 grader). En polis stod och dirigerade trafiken längs med Crooked street. Gatan var vackert dekorerad med en massa blommor. Överhuvud taget märks det att vi är i Kalifornien nu för här finns det mycket blommor överallt, bl.a. Bougainvilla. Vi gick sen hem till hotellet där vi bjöds på kaffe och nybakade kakor. Nu vilar vi oss och ikväll ska vi gå till Fishermen's wharf som ligger en halvtimmes promenad härifrån och äta på en fiskerestaurang.

San Fransisco

Vaknade redan vid femtiden och oroade mig för om däcket på bilen skulle klara de sista tio milen. Efter frukosten packade vi ihop och startade färden mot O'Hare. Vi åkte till en mack och pumpade däcket. Utan vår GPS hade det varit svårt att hitta tillbaka till biluthyraren Dollar. Även med GPS gjorde vi några extra raggarrundor runt terminalerna. Själva återlämnandet av bilen gick snabbt och Dollarbussen tog oss till US Airways incheckning men där stod det skyltat att vi skulle checka in hos United Airways så det var bara att dra väskorna till en annan terminal. Vid incheckning fick vi betala 50dollar för bagaget. När vi väl kom till gaten smakade kaffe från Starbucks bra. Vi hade gott om tid och satt och kollade folk. Många är otroligt feta och många klär sig väldigt avslappnat i T-shirt och mjukisbyxor. Flygresan var behaglig. Den tog fyra och en halv timme. När vi skulle hämta bagaget saknades min väska. Vi stod länge och väntade men ingen väska. Jag blev orolig med tanke på vår förra USA resa då vi fick tillbaka väskorna dagen innan vi skulle åka hem. Vi gick till lost luggage-disken och döm om min förvåning då min väska stod där. Jag frågade varför och fick till svar att den kom med ett tidigare flyg. ??? Nu var det dags att hämta vår hyrbil.För att kunna hämta bilen var vi tvungna att åka tåg . Nu kör vi en röd Mitsubishi. Torgny körde ut från flygplatsen och in i värsta söndagstrafiken. Vår GPS guidade oss till hotellet men det var inte lätt att hitta ändå. Torgny var tuff och gjorde vänstersvängar som jag inte tror var tillåtna med det var vår enda chans att komma rätt. Hotellet trodde jag var ett råttbo men oj vad jag misstog mig. Det var bättre än vad man kunde förstå på nätet. Kanske för att vi blev uppgraderade. Efter lite vila begav vi oss ut på stan. Mycket folk. Vi satt ute och åt och nu är det dags att sova och samla krafterna inför som jag hoppas en spännande dag i San Fransisco.

Belvidere, Illinois

Lördagen den 6:e oktober. Grattis på födelsedagen Theo. Hoppas att du får en fin dag. Idag sov vi ända till kl sju. Frukosten här gick an, goda bagels bl.a. Efter frukosten skypade vi med våra godingar Fia, Lisa och David och våra barnbarn. Sen var det dags att upptäcka Belvidere vilket var lättare sagt än gjort. Vi gick och gick innan vi hittade downtown.Många affärer var öde och hela stan verkade öde. Stan är känd för sina "murals", dvs. Väggmålningar. Det blåste kallt så vi gick tillbaka till motellet och vilade innan vi gick ut för att äta. Inte långt härifrån hittade vi en mexikansk restaurang. Vi drack frozen Margaritas och åt jättegott. Faktiskt det godaste hittills. Detta har varit en mellandag, ingen bilåkning utan bara vila.

På väg tillbaka till Chicago

Fredagen den 5:e oktober Vaknar kl.fyra och undrar var jag är. Jag har drömt och det tar en stund innan jag fattar var jag är. Vi äter frukost på Hungry Harry alldeles i närheten. Jag börjar bli trött på maten, det mesta till frukost handlar om eggs, bacon, och stekt potatis. Efter lite om och men lyckades jag beställa havregrynsgröt. MMMM, så gott. Fy för feta frukostar. Vi lämnade Interstatevägen och körde ut på mindre vägar på landsbygden. Väldigt breda och raka vägar. Överallt på fälten växer majs. Storleken på fälten är enorm och borde vara en svensk bondes våta dröm. Bondgårdarna ligger glest och där finns enorma silos och andra byggnader medan bostadshusen är oansenliga. Vi passerade en plats som heter Ida och i Fennimore stannade vi och kollade däcken för bilen uppförde sig lite konstigt. Det visade sig att ena däcket var nästan tomt. Torgny pumpade det och nu håller vi tummarna för att det håller ända till flygplatsen. Kaffetörsten gjorde sig påmind när vi närmade oss Dodgeville. Vi stannade vid Mc Donalds och frågade om de hade starkt kaffe eftersom vi är utleda på det amerikanska blasket. Nej de hade de inte men en dam sa att de hade espresso som de använde till olika kaffedrinkar. Så vi beställde varsin stor espresso. Det blev starkt. Färden gick vidare och vi imponeras av alla feta pick-ups och alla långa långtradare med avgas röret längst fram. Vi gör ett stopp i Evansville en liten mysig plats med gamla fina typiskt amerikanska hus i centrum. Vi tar en promenad i ett bostadsområde och fascineras av hur man redan dekorerat trädgårdarna inför Halloween. Pumpor naturligtvis och spöken och gravstenar. Vi tar en smörgås innan vi åker till Janesville. Till denna delen av landet emigrerade många fransmän. Nu har vi tagit in på ett motell i Belvidere ca tio mil från O'Hare och här stannar vi nu i två nätter för att vila upp oss inför flygresan till San Fransisco.

Längs Mississippifloden

Torsdagen den 4:oktober Efter en god frukost på hotellet lämnade vi StCroix och åkte vidare söderut. Vi stannade och tog en promenad i en liten idyllisk stad som heter Amery. Vi passerade en liten ort som heter Lund och stannade vid kyrkan strax utanför. Den kallas Sabylund och på den gravplatsen finns nästan enbart svenska namn på gravstenarna. Vårt första mål var att komma till Stockholm som ligger vid Mississippi. Det var svenska flaggor överallt och mycket var i blågult.Man kunde äta svenska pannkakor och köpa svenska souvenirer. Stan var väldigt gullig och låg fantastiskt vackert vid floden. Vi tog en fika på det svenska fiket(ingen pratade svenska).Vi satt ute och fiskade och njöt av solen. Det är otroligt att vi har haft shortsväder hela tiden utom idag då detblåser lite mer. Idag är det jeansväder. Färden gick vidare längs Mississippi till bl.a. Nelson och Alma, två idylliska små städer. Vi passerade Buffalo city och Fountain city. I Trempealeau stannade vi och njöt av utsikten och åt på ett historiskt hotell. Vi fortsatte utmed floden och passerade den stora staden La Crosse. Nu är vi på ett billigt motell i Prairie du Chien nära floden men nyss märkte vi att järnvägen är alldeles utanför och här i USA har tågen för vana att tuta högt och ofta.Hur blir det med sömnen? Nu tutar det intensivt igen.Vilken tur att jag har med mig "mina vänner". Det har varit en fin dag med sol och många naturupplevelser. Det var fantastiskt fint att åka "scenic way" utmed Mississippi.

Svenskbygder

Onsdagen den 3:e oktober. Vi vaknade vid femtiden som vanligt. Frukosten på hotellet var ett skämt. Tack och lov hade vi inhandlat yoghurt mm. Vi åkte till nästa svenskstad som heter Lindstrom efter den man som grundade stan. Vi hittade genast Karl Oskar och Kristina statyn (en dublett av den som finns i Karlskrona. Karl Oskar tittar framåt mot det nya landet medan Kristina tittar bakåt mot allt det hon förlorar. Strax bredvid ligger den tidningsredaktion där V. Moberg satt och skrev. Vattentornet är som en jättestor kaffekokare på vilken det står Välkommen till Lindstrom. Tyvärr var det vägbygge mitt i centrum. Men vi gick runt och tittade påsvenskt bageri, svenskt kafe, svenska affärer och dalahästar. Vi tog en fika på ett svenskt fik som hade svenska donuts som specialite.??? Vi tittade på ett svenskt hus från sent 1800tal. När vi gick där stannade en man och pratade med oss. Han berättade mycket om stan och svenskinflytandet. Det var han som gjort statyn på v.Moberg. Vi åkte vidare till Glader Avenue där besökte vi Glader cemetery där Moberg begravdKarl Oskar och Kristina. En mycket vacker plats vid sjön. I närheten låg Nya Duvemåla, ett gammalt hus som Moberg valde till KarlOskar och Kristinas hus. Vi lämnade stan och fortsatte till Center City en annan svenskstad. En kyrka byggd av svenskar fanns där och där fanns också en kyrkogård med bara svenska namn gravstenarna. Där träffade vi en svensk från Minneapolis. Vi gick till en Swedish restaurant där det på matsedeln fanns bl.a. Köttbullar och lutifisk. Det fanns skyltar som berättade om vem som var årets miss lutifisk. Här kunde man köpa svenska souvenirer. Efter maten for vi vidare till Taylor falls, en plats dit många svenskar kom med båtar på Croix river för att sedan gå till fots till sina inmutade markområden. En mysig plats. Ena sidan av floden är staten Minnesota och på andra sidan är Wisconsin. Vi åkte över floden till St Croix, en fin liten stad utmed floden. Här har vi tagit in på Holiday Inn Express i King suite(reapris). Så efter vi simmat i poolen och kopplat av sitter vi nu i vårt fina rum och njuter av en öl. Det mest bestående intrycket härifrån är att naturen är fantastisk. Den ena vackra sjön efter den andra.Mönniskorna är väldigt trevliga och pratsamma. Städerna och matställena är slitna och gammaldags.

Chisago city

Tisdagen den 2:e oktober Vaknade vid femtiden som vanligt. Frukost på rummet bestående av det vi köpte in i går när vi riskerade livet. Iväg bar det vi halv åtta i vår Chrysler från Rockford mot St Paul. Vädret är det bästa tänkbara.Vägarna är spikraka och tre filer på varje håll. Vi åkte från Illinois genom Wisconsin och nu är vi i Minnesota. vi stannade och drack kaffe på en typisk amerikansk diner. Vilken service ! Naturen är storslagen. stora öppna fält och bara lövträd som är färgade i höstens alla färger. vi stannade vid en scenisk view och tog en lång promenad i lövskogen och njöt av det varma vädret och de färgsprakande träden. Nu bor vi på Val U Stay i Chisago city, helt OK och väldigt billigt. Stan ligger väldigt fint inklämd mellan två stora sjöar. Men det var svårt att nå ner till sjöarna för överallt stod Privateskyltar.Det var ju här vid sjön som Karl Oskar och Kristina slog sig ner. Inne i stan står Vilhelm Moberg med cykel staty och det står VÄLKOMMEN på infarten till stan. Uthungrade letade vi efter någonstans att äta och hittade till slut ett ställe som jag i min vildaste fantasi aldrig trott att jag skulle sätta foten i.Får se vad som händer med magen imorgon.

Rockford Holiday Inn

Den 1:e oktober vaknade vi redan vid femtiden, helt utvilade. Jetlagen vill inte släppa. Är det ett ålderstecken? Vi åt en tidig frukost på hotellet och var tidigt ute på stan. Vilken trängsel mot igår då det var söndag. Vi gick till Millenium park som var helt klar 2004. En fantastiskt fin park med ett stort konsertområde där det var gratis konserter på kvällarna. Vackra planteringar men det mest sevärda var de annorlunda konstverken som var utplacerade i parken. det mest kända kallas the Bean.Kan inte beskrivas, måste ses. Efter en lång promenad i parken smakade det bra med fika på en trottoarservering på Michigan Avenue. Vi checkade ut vid tolvtiden och tog en taxi till O'Hare. Denna gången var chauffören från Karachi , väldigt hjälpsam och visade oss hur vi skulle komma till uthyrningen. Men döm om vår förvåning när Auto Europe amerikanska agent Dollar inte hade fått registrationnumber. Så de kunde inte lämna ut någon bil!!! Vi hittade ett telefonnummer i våra papper och ringde det. Först fick jag prata med en man i USA men blev sen kopplad till Sverige och fick dra samma historia igen. de hade vårt vouchernummer och skulle återkomma med ett registrationnumber. vi väntade en timme på att de skulle ringa men inte.Då ringde jag samma nummer igen och fick prata med en ny person. Då var jag så arg så tårarna började rinna nerför kinderna.Efter en lång diskussion sa han att vi måste vänta på klartecken från huvudkontoret. det kunde ta lång tid eftersom det var sent i Tyskland. då brast något inom mig och jag vet inte vad jag sa men innan samtalet avslutades fick jag besked om att numret var nu skickat till Dollars. Vi fick äntligen vår utlovade bil och satte fart mot Rockford. på vägen dit firade vi med ett skrovmål med hamburgare och feta frites. Efter incheckning gick vi till en supermarket för att handla lite smått och gott. Tydligen går ingen dit, det fanns ingen trottoar och inga övergångsställen. Vi satte livet på spel. Även i dag har vi haft soligt och varmt, ca25 grader.